Lindblad, Johan Christoffer: Om dråp och mord. Afhandling i Svenska lagfarenheten. [Med följdskrifter:] Bilagor till herr J. C. Lindblads afhandling om dråp och mord. I anledning af den angående detta arbete förda strid. Utgifna af Carl Joh. Schlyter. [Och:] Bihang till de af herr Schlyter utgifna bilagor till afhandlingen om dråp och mord, utgifvet af J. C. Lindblad.
 
Upsala, Palmblad & C., 1832. 8:o. [vi] + 146 sid. Resp. Stockholm, Bernh. Bredberg, 1832. 8:o. 72 sid. Resp. Stockholm, Johan Hörberg, 1833. 8:o. 56 sid.
 
Sammanbundna i ett trevligt samtida halvfranskt band med obetydliga bruksspår, inledande och avslutande blad ngt missfärgade i hörnen från garvämnen i bandet, gula snitt. Delbeteckningarna 1, 2, 3 nyckfyllt guldtryckta över blinddekoren i ett ryggfält, som om man kommit på det i efterhand - charmigt!  Prydlig namnteckning av Gustaf Swalander, 1837, samt lika snygg gåvoanteckning till C. Swalander 1882.
 
Striden föranleddes av lagutgivaren C. J. Schlyters recension av avhandlingen.
 
”Johan Christofer Lindblad (1799-1876) [...] blev vid Uppsala Universitet juris utriusque dr 1827, juris patrii docens 1829 o jurisprudentias, oeconomiae et commerciorum adjunkt 1838 samt var professor i svensk laghistoria, kriminal- och processrätt 1843-74 och universitetets rektor 1848-49. Bland hans skrifter anses den värdefullaste vara Om prescription enligt Sveriges lag (1827; omarbetad upplaga 1843). Skriften Om dråp och mord (1832) invecklade Lindblad i en ytterst häftig polemik med Carl Johan Schlyter. Han var mera pedagog än vetenskapsman och blev särskilt känd genom sina sk praktiska föreläsningar, som bestod i framställning och bedömande av valda rättsfall. Lindblads temperament och stränga fordringar gjorde honom till en fruktad tentator; sedermera statsministern R. Themptander blev mycket populär, då han 1863, efter att ha underkänts av Lindblad, begärde offentlig examen och lyckades bli godkänd. Han ägde 1854-70 godset Signhildsberg i Håtuna” (SBL).