Fridegård, Jan: Eskilstunakniven. En novell. [...] Linoleumsnitt av Torsten Jurell.
Eskilstuna, Antikvariat Bokstädet / Mariefred, Grafikens Hus / Eskilstuna, Metallklubben, 1998. Liten 4:o. 32 sid. Illustrerad av Torsten Jurell. Tryckt av Lennart Åkerlund. Den första boken som trycktes i Grafikens Hus.
Nr 31 av bibliofilupplagan i 50 + 15 exemplar på handgjort papper från Lessebo, tryfferad med ett signerat träsnitt med konstnärens stämpel i rött. Fint halvfranskt band, ryggen med längsgående titeltryck, inlagan oskuren (Lars Eriksson).
Efterord av Torsten Jurell om illustreringen, och av Ebbe Schön om Fridegård och novellen: ”Jan Fridegård (1897-1968) var statarson från Uppland. Med få undantag hämtade han sina litterära motiv från den egna barndomsmiljön. Han ville, som han själv uttryckte det, vara ett språkrör för alla dem som ’lever tungt och dör tyst’. [...] Mest är Fridegård känd för sina romaner, främst dem som handlar om Lars Hård, hans alter ego. Men som psykologiskt arbetande konstnär kommer han minst lika väl till sin rätt i novellerna. ’Eskilstuna- kniven’ är ett gott exempel på detta. Här utvinner han ett starkt litterärt stoff ur en upplevelse från barndomen som nog många kan känna igen. När huvudpersonen, sjuåringen Johan, blir tvingad av en äldre pojke att byta sin nya klenod, den fina eskilstunakniven, mot en gammal och sämre kniv står han helt hjälplös inför övergreppet. Han vet att han får stryk om han protesterar. Och ingen av de jämnåriga kamraterna vågar stödja honom. Som tema har novellen alltså våldets makt och barnets rädsla och hjälplöshet i en värld vars grymhet på ett plågsamt sätt kan ge sig till känna redan för sjuåringen på skolgården.[...] De stilistiska läromästarna för hans författarskap hade, enligt vad han själv uppgav, framför allt varit Anton Tjechov och Hjalmar Söderberg. Men Fridegård når med en novell som denna ännu längre än sina föregångare i okonstlat och samtidigt uttrycksfullt skrivsätt. Den är ett litet avrundat mästerverk, där Fridegård suveränt demonstrerar sin märkliga förmåga att nå fina konstnärliga effekter med mycket enkla medel. ’Eskilstunakniven’ publicerades i veckotidningen Vi 1941 och återfinns även i novellsamlingen Kvarnbudet, 1944”.